Ljudet från moderna vindkraftverk har unika egenskaper som skiljer det från andra miljöljud. När rotorbladen passerar tornet skapas tryckförändringar som ger upphov till ett karakteristiskt pulserande ljud, en så kallad amplitudmodulation. Denna rytmiska variation gör ljudet särskilt märkbart eftersom människans hörsel är utvecklad för att upptäcka just sådana mönster, även när den totala ljudnivån är relativt låg.

Vindkraftverkens storlek och höjd skapar betydande lågfrekventa komponenter i ljudet. Dessa låga frekvenser har förmågan att färdas långa sträckor med minimal dämpning från atmosfären. När ljudet når byggnader kan de lågfrekventa komponenterna tränga genom väggar och tak på ett sätt som högre frekvenser inte gör. Väl inne i byggnaden kan ljudet förstärkas genom rumsresonanser, där rummets dimensioner samverkar med ljudets våglängder. Detta kan skapa stående vågor och förstärkningseffekter som gör att ljudet upplevs olika starkt i olika delar av samma rum.

Den atmosfäriska miljön spelar en avgörande roll för hur vindkraftsljudet breder ut sig. Temperaturskiktningar i luften kan skapa ljudkanaler som leder ljudet längre än förväntat. Vindgradienter – hur vindhastigheten ändras med höjden – kan böja ljudvågorna nedåt och skapa områden med förstärkt ljud långt från källan. Detta förklarar varför ljudet ibland kan höras tydligt på stora avstånd medan det andra gånger knappt märks mycket närmare verket.

Ett särskilt komplext fenomen är ljudets maskering. Vid vissa vindförhållanden döljs vindkraftsljudet av naturligt vindbrus från vegetation och terrängformer. Paradoxalt nog kan detta innebära att ljudet upplevs som mer störande vid måttliga vindhastigheter än vid höga, eftersom maskeringseffekten då är mindre effektiv. Denna effekt förstärks av att moderna vindkraftverk börjar rotera vid lägre vindhastigheter än äldre modeller.

Ljudets konstanta närvaro utgör ytterligare en dimension. Till skillnad från många andra ljudkällor kan vindkraftverk vara aktiva dygnet runt, veckor i sträck. Den långvariga exponeringen, särskilt nattetid när andra ljudkällor är tysta, kan påverka hur ljudet upplevs. Ljudnivån varierar visserligen med vindhastigheten, men den rytmiska karaktären och de lågfrekventa komponenterna kan vara märkbara även vid låga totalnivåer.

Dessa akustiska egenskaper gör att traditionella mätmetoder och jämförelser med andra ljudkällor ofta blir missvisande. A-vägd ljudnivå i decibel (dBA) fångar inte den pulserande karaktären eller de lågfrekventa komponenterna på ett rättvisande sätt. Detta förklarar varför ljudet från vindkraftverk kan upplevas som störande även när uppmätta ljudnivåer ligger under rekommenderade gränsvärden.