Mätningar och beräkningar av vindkraftsljud är komplexa processer som kräver specialkunskap och särskild utrustning. I Sverige används främst den standardiserade mätmetoden enligt Elforsk rapport 98:24, kompletterad med riktlinjer från IEC 61400-11.

Mätning av vindkraftsljud ställer särskilda krav:

• Mätningar måste utföras under specifika vindförhållanden
• Bakgrundsljud från vind och andra källor måste hanteras
• Mätplatsen måste väljas med hänsyn till terräng och ljudutbredning
• Långtidsmätningar krävs ofta för att fånga olika driftförhållanden
• Särskild utrustning behövs för att hantera vindstörningar på mikrofoner

För beräkning av ljudutbredning används etablerade modeller som:

• Nord2000 (en modell som kan hantera meteorologi och terräng)
• Svenska beräkningsmodellen (enklare modell som ofta används vid planering)
• ISO 9613-2 (internationell standard som används i många länder)

Särskilda utmaningar finns vid:

• Mätning av lågfrekvent ljud och infraljud
• Identifiering av amplitudmodulation (den pulserande karaktären)
• Mätning vid låga vindhastigheter när bakgrundsljudet är lågt
• Mätning i komplex terräng
• Hantering av ljudreflexer från byggnader och terräng

Beräkningsmodellernas begränsningar inkluderar:

• Svårigheter att korrekt modellera meteorologiska effekter
• Osäkerheter i hantering av markdämpning
• Begränsad hantering av lågfrekvent ljud
• Svårigheter att förutse kumulativa effekter
• Begränsad hantering av amplitudmodulation

Detta påverkar hur resultat från mätningar och beräkningar kan användas i tillståndsprocesser och uppföljning av villkor.